Jaha, fick jag Aspergers nu eller?

Jag har ett ganska stort behov av kontroll. Ordning och reda skall det alltid vara, men jag har också ett behov av att få ta det sista beslutet, att känna att jag kontrollerar situationen. Inte för att jag tror att mitt sätt är det bästa (vilket jag i ju för sig också tycker) utan för att jag vill veta vad som ska hända. Jag vill veta vad som händer sedan och hur jag kommer känna, reagera då. Jag gillar inte när folk säger ”vi får se” eller ”sen”. Dessa uttryck ger mig ingen kontroll över framtiden.
Jag gillar heller inte när folk bestämmer något och sedan inte kan uppge en bra anledning varför det skall vara på det sättet eller ens hur de kommit fram till detta beslut. Därför fungerar jag inte så bra under en chef. Jag vill alltid ifrågasätta saker, göra dem bättre och smidigare. Mer logiska och effektiva. Jag gillar absolut inte när en chef kommer och säger ”så här är det” eller ”vi har alltid gjort såhär”. Det fungerar helt enkelt inte, jag kommer känna att jag inte har kontroll över situationen vilket i sig gör att jag inte kommer göra ett lika bra arbete, för jag vet inte varför jag gör det jag gör och det innebär också att jag kommer tröttna. Jag kommer känna att jag inte vill längre, säga upp mig och gå där ifrån.

Så är det med alla saker jag gör, jag ger upp och går därifrån om jag inte förstår vad och varför jag gör det jag gör. Jag måste känna kontroll över situationen. Oavsett situation. Det kan handla om att göra en utflykt till badstranden på sommaren, anordna ett kalas, ha folk hemma, resvägar, handling, betala räkningar eller städa. Oavsett vad jag ska ta mig för finns det system. System som är utarbetade för att vara effektiva och logiska.

Jag har exempelvis ett städsystem som jag jobbat på och tagit fram i ju med att barnen blivit äldre och familjen blivit större. Det sprids ju ut en del saker överallt i hemmet. Saker som helt enkelt av olika anledningar inte lagts tillbaka på sin ordinarie plats efter användning. Då lägger jag allt i en hög, alla saker jag hittar oavsett vad det är. Snabbt sorterar jag dessa saker i kategorier utifrån dess ordinarie platser, sedan lägger jag högarna i den ordning jag skall gå när jag lämnar tillbaka sakerna, ex. badrumshögen före äldsta sonens rum eftersom att badrummet ligger på vägen.
Detta system fungerar utmärkt och jag kan samtidigt lyssna på en podcast, en ljudbok eller ringa det där samtalet som jag behöver ringa. Effektivt och enkelt. Ingen förvirring. Tills den dagen min man ska hjälpa mig att städa. Då blir det kaos. Det slutar alltid med att han står och snurrar runt i rummet, lägger saker på hög och frågar vad han ska göra. Han tror att det är bättre att fråga mig vad som ska göras i stället för att lära sig mina system, han tror att det är vad jag vill. Tips! Det är det INTE! Då svämmar bägaren över, jag blir förvirrad och vet inte vad jag ska göra sedan eftersom att min hjärna inte automatiserar. Jag blir sittandes, ledsen och arg. Jag börjar då skrika! Jag skriker på min man för att han inte fattar, för att han inte vet vad han ska göra. Min man blir sur och irriterad på mig för att jag (enligt honom) blir arg helt plötsligt. Därför städar jag helst ensam, samtidigt som jag inte alls vill städa. Tycker ju det är jättetråkigt. Men jag kan inte släppa kontrollen. Tycker att det är jobbigt när han inte gör som jag vill, jag har ju jobbat fram en effektiv plan.

Vi har samma problem när det gäller handling eller betala räkningar.  Jag gör inköpslistan i kategorier, för att det snabbt och enkelt bara skall vara att lägga ner sakerna i varukorgen utan at5t behöva gå fram och tillbaka. Han handlar efter vad an är sugen på, eller efter en maträtt. Problemet då är att han måste springa fram och tillbaka, det är inte effektivt och i min värld inte logiskt. Räkningarna vill jag inte bara lägga in i systemet, jag vill göra budgettavla först i Excel för att ha en översikt över situationen. Han älskar i ju för sig Excel och är jätteduktig i ämnet, men tycker väl kanske att räkningarna ser ut som de gör, du kommer ju se slutsumman direkt i din internetbank sedan i alla fall. Totalt in minus totalt ut blir ju summan du har kvar. Men här kommer det här med olika tillvägagångssätt och dimensioner in. Jag brukar oftast få som jag vill för husfridens skull, men jag måste ALLTID förklara för honom hur jag vill ha det och varför för han lägger det inte på minnet. Han tror ju att jag bara vill vara besvärlig och bestämma. Att jag därför bestämmer mig för olika saker varje gång, så är ju inte fallet. Jag har mina sätt, men eftersom att han backar och låter mig göra sakerna själv så märker han inte det.   

En annat område som jag kan få fnatt på är när någon ändrar i min inredning utan att ställa tillbaka eller fråga. Jag kan få megautbrott om min make flyttar bak soffan för att det är mer praktiskt/bekvämt eller vad nu anledningen kan vara. Sedan flyttar han inte tillbaka soffan, vilket innebär att det då blir en glipa mellan mattkanten och soffan. Det gillar jag inte. Eller när bordet dras in för att ungarna skall kunna nå det bättre och så måste jag klättra upp i soffan från sidan för att ingen bryr sig om att ställa tillbaka bordet. Saker på bänken flyttas och vrids på, kaffebryggarn flyttas inte tillbaka mot väggen efter att man fyllt på med vatten, diskmaskinen fylls inte på rätt sätt (alltid för lite disk och allt läggs på hög, har han aldrig spelat Tetris?!) eller så lägger han inte tillbaka laptopen på sin plats utan låter den stå uppfälld i soffan. För att bara nämna några få saker som kan få mig att skrika mig. Det gör mig helt galen. Då blir det ju fel!

Men jag tränar. Dagligen. Jag tränar till exempel på att bjuda hem mina grannar (bara det liksom) utan att städa och baka innan. Att låta saker ligga lite som det kan göra i vardagen och bara bjuda på kaffe. Igår hade jag en granne här med hans två barn och hade en helt (!) tvättmaskin med smutstvätt som låg på badrumsgolvet. Denna hög hade jag i vanliga fall gömt, men jag tänkte att jag inte skulle göra det för att träna. Detta var jättejobbigt och jag skojade lite obekvämt om det, innan jag tillslut så fort maskinen som var i var klar gick och slängde i den hög som låg på golvet så tyckte jag ändå att det var bra träning och att jag gjorde bra ifrån mig. Babysteps.

Jag tränar också genom att låta min man ta mer ansvar. Jobbigt så in i helvete. Men jag vill ju att det skall fungera. Jag kommer nog aldrig låta honom planera ett barnkalas eller så, men kanske att jag låter honom bestämma hur han själv skall städa någon dag. Kanske…

Jag skulle kunna skriva i all evighet om kontrollbehov, men detta får räcka för nu. Kanske dyker in på ämnet igen i framtiden.

Sköt om er!