Klockan är 12.00 och jag är trött. Jag gäspar varannan mening, jag vill bara sova. Men jag ska hålla mig vaken för att inte vända på dygnet. Jag håller mig sysselsatt. Jag städar lite, men kan knappt ta mig för att göra något. Jag sätter mig ner. Jag stirrar. Rakt in i väggen. När jag tittar på klockan nästa gång är den 15.00. Jag har stirrat bort hela dagen. Utan att märka det. Jag börjar ta på mig ytterkläderna och går bort mot förskola och skola för att hämta barnen. Jag är hemma 16.30 och fortfarande trött trots den friska luften.
Jag lagar mat och plockar undan efter mig. När maken kommer hem och det är dags att äta mat kl. 18.00 nickar jag till ett flertal gånger vid matbordet. Jag är inte hungrig, jag är inte engagerad i samtalet, jag vill bara sova. Barnen sitter som vanligt i över en timme vid matbordet och sedan skall de borsta tänderna och sova. Då får jag äntligen gå och sova. Barnen ligger i säng 19.30 och jag har sagt god natt, pussat dem på pannan, tackat för dagen och sagt att jag älskar dem. Jag gör detsamma med min make och kryper sedan ner i sängen.
Jag ställer väckarklockan på 07.00 morgonen efter och lägger ifrån mig telefonen. Jag känner hur jag glider in i sömnens värld, tills jag kommer på att jag inte kollat klassbloggen för den äldsta sonens skola, jag vet inte om det är något speciellt som de ska ha med sig i morgon. Jag sätter mig upp och kollar bloggen på telefonen, skrollar ner, dagen har varit bra.. Någonting om pinnar och löv. Studiedag i nästa månad och APT på torsdag. Skrollar, skrollar. Nej, ingenting i morgon. Lägger ifrån mig telefonen och lägger mig på kudden. Fan, det är ju tisdag i morgon, det har gympa! Bäst att gå upp och packa gympapåsen nu, kommer bli så stressigt i morgon. Jag går upp och packar hans gympakasse med skor, handduk, kalsonger, strumpor, shorts och t-shirt. Lägger den i hallen och passar på att packa ner frukten i hans skolväska också.
Sängen igen, huvudet på kudden. Jag sträcker på benen och gäspar. Nu ska jag sova. Just det! Yngsta sonen skulle ju ha med sig en kompis hem i morgon, jag har glömt att bekräfta det för hans pappa. Är det för sent? Klockan är 20.50. äh! Jag chansar, jag messar och säger att vi gärna tar med oss Charlie hem och att han gärna får äta middag här med oss. Det vore himla trevligt då våra pojkar leker så bra ihop. Jag avslutar med en smiley innan jag lägger tillbaka telefonen på nattygsbordet och huvudet på kudden. Måste samla tankarna, jag möblerar sommarhuset i huvudet, soffan där, matbordet där. Vi borde bygga en skiljevägg där och sätta upp en plottrig tapet. Den där med svartvita björkar och färgglada fjärilar. Den skulle passa! Undrar vad den kostar? Bäst att kolla nu, annars glömmer jag. Tar upp telefonen. Googlar ”tapet björkar fjärilar”. Jag får 973 förslag. Klickar på bilder och skrollar. Går in på någon sida, nej det var fel. Går ur. Skrollar, skrollar. Tillslut hittar jag rätt. 1100 kronor rullen. Det var dyrt. Jag stänger ner och lägger ifrån mig telefonen. Lägger mig på kudden igen. Börjar resonera med mig själv. Jag behöver ju säkert bara en rulle, så det skulle bara bli elva hundra kronor. Fast det är ju klart det tillkommer ju spackel, slip, spackelskrapa, tapetklister och roller. Är det mönsterpassning tro? Måste kolla.. Hm, femtiotre centimeters mönsteranpassning. Fan, då behöver jag två rullar. Finns det något budgetalternativ tro? Måste googla. Skrolla, skrolla.. Går igenom ett tjugotal sidor och ingen är lika fin. Går in på fösta sidan igen med originaltapeten. Tvåtusentvåhundra kronor. Ja, det var dyrt. Och så tillkommer det ju kostnaden för väggen och jag vet ju inte om vi ska bygga om. Har ju inte pratat med maken om det än. Kom ju på det för en timme sedan. Lägger ifrån mig telefonen. Lägger mig på kudden igen.
Känner hur jag glider iväg. Pling! Telefonens skärm lyser upp det mörka rummet. Det var Charlies pappa som skickade en smiley. Jag tittar på klockan 22.30. Hemsidan med tapeten och byggmaterialet är kvar uppe. Det skulle ju bli himla bra! Mindre rörigt. Jag kör. Går till kassan, skriver in mina uppgifter och klickar faktura och hemleverans. Slutför. Klart! Nu måste jag sova. Lägger mig ner igen och känner hur jag helt plötsligt mår illa. Behöver jag kräkas? Är jag magsjuk?! Det som är min största skräck. Nej, jag behöver nog bara kissa igen. Jag stapplar upp och går mot toaletten, min man tittar frågande på mig ”sover inte du?” Jag grymtar till svar och går och kissar. När jag kommer tillbaka till sängen är illamåendet över men ersatt av en stor klump i magen, den tycks dessutom växa. Den lägger sig som ett tryck mot bröstet, jag börjar andas häftigare och ytligare. Jag känner igen det. Det är ångest. Fan, jag valde fel! Jag skulle inte köpt det där. Det var dumt. Fan vad jag är dum! Jag är så klantig, jag kommer sätta oss i ekonomisk knipa om jag fortsätter, jag har problem! Jag behöver hjälp! Min kropp värker och huvudet bultar. Jag är så trött. Jag vill ju bara sova.
Min man kommer in, det betyder att klockan är 23.00, han lägger sig alltid då. Han ställer sitt larm och lägger sig på kudden. Han vill vara mysig och trasslar in sina ben i mina och lägger armen på min rygg. Jag får panik och trasslar mig ur. Jag säger att det blir för varmt. Han vänder sig bort och inom tre minuter sover han. Och snarkar. Jag går och hämtar ett glas vatten och mina öronproppar. Tar med mig katten in till sängen igen. Han vill ligga på min mage. Ångrar att jag tog med mig katten in. Har dock inte hjärta att plocka bort honom från min mage utan ligger snällt kvar utan att röra mig. Känner hur jag blir stel i hela ryggen och trycket mot bröstet gör sig påmind.
Jag får nog. Klockan är nu 02.00. Jag ska upp om fem timmar, lämna barnen på skola och förskola. Vi får inte stressa, jag måste vara pigg. Äldsta sonen är stresskänslig och kommer få ett raseriutbrott om jag stressar honom, måste nog gå upp 6.30 i stället. Jag sträcker mig efter telefonen och ställer om larmet. Jag mår illa igen. Sträcker mig försiktigt mot nattygsbordslådan och öppnar. Tar fram insomningstabletten. Sköljer ner med en klunk vatten som jag såklart spiller på grund av min dumma ställning, varför tog jag med mig katten?! Det rinner vatten ner för hakan och bildar en liten pöl i sängen. Typiskt. Jag känner hur det börjar snurra i huvudet. Snart kommer jag somna. Snart, snart, snart.
Klockan 4.30 däckar jag av ren utmattning. Tabletten hjälpte inte. Det gör inte det ibland.
Jag vaknar upp med bultande huvudvärk och tålamodet är kort. Jag snäser och stressar. Resten av dagen känns som en enda deja vu upplevelse. Känns som om jag redan upplevt detta. Typ igår..?