Namnlöst inlägg.

Kommentera

 

Ett tag sedan jag var inne nu och skrev. Mestadels tror jag att det är för att jag har sovit helt okej. Det är när jag är trött som ADHDn får leva ut och min kreativa ådra vill verka. Så ni kanske förstått att jag börjat sova lite dåligt igen. Samtidigt har jag inte så mycket att skriva egentligen. Ingen specifikt i alla fall.
Jag har gått i igenom mitt flöde och reflekterat över det jag har skrivit. Min egen syster orkar inte läsa ”det är för mycket text”. Hm, jo det är ju ingen vlogg tänkte jag. Men kanske är det så att ingen orkar läsa så mycket tankar och reflektioner som jag får för mig att jag vill skriva ner i ett blogginlägg. En stor poäng är ju att jag främst skriver för mig själv, inte för min familj, vänner eller för andra med diagnosen, men samtidigt är det ju trevligt om någon känner att jag kanske piggar upp deras tillvaro för stunden, eller om jag kanske ger lite igenkänning till någon ung vuxen som själv gått igenom samma process som jag.

Så ja, systra det är mycket text. Och jag kan absolut korta ner texterna en aning och använda mig av tydligare styckeindelning. Men först ska jag ta upp ett viktigt ämne som inte är helt självklart i detta remissamhälle som vi lever i idag. Nämligen hur man går till väga för att komma till en utredning samt hur en utredning går till. Jag kan ännu en gång inte tala för hela Sverige eller alla med Aspergers och eller ADHD, jag bor i Stockholms län och så här fungerade det för mig.   

Jag kommer dela in detta ämne i tre delar. Först hur jag kom fram till beslutet att jag nog ändå ville ha en diagnos trots vuxen ålder samt hur man går till väga för att få göra en utredning. Den andra delen kommer handla om utredningens uppbyggnad vad jag fick göra och hur den gick till. Den tredje och sista delen kommer att handla om vad som händer sedan. Vad är nästa steg och vad har man rätt till.

När dessa tre, för mig viktiga, inlägg är skrivna kommer jag försöka mig på en mer traditionell blogg med kortare inlägg, kanske lite bilder? Med fokus på min vardag fast fortfarande inom ämnet att leva med en eller fler neuropsykiatriska diagnoser.  

Den första delen kommer i morgon. Ses då!